Jag började alltså läsa Cirkeln på julafton. Ett par dagar senare var det dags för mig att kasta mig över Eld. Och slutligen fick jag köpa Nyckeln på en helt vanlig analog boklåda för att jag absolut inte kunde stå ut med att vänta på leveransen från någon nätbokhandel. Trots allt det här alltså inte alls är min grej. Märkligt!
Så, då kan man ju fråga sig vad som är grejen. Det har jag verkligen funderat över. Men jag tror egentligen inte att det är så konstigt. Det hänger på karaktärerna och hur de porträtteras. Jag tycker så mycket om dem! Och jag känner igen mig så mycket. Så mycket att det ibland gör ont. Naturligtvis tycker jag inte om dem hela tiden. Framförallt är Ida en ganska osympatisk person. Men det stora är ju att jag får en förklaring till varför de olika personerna är som de är och gör som de gör. Det tycker jag nog är något av det viktigaste med de här böckerna. Att det faktiskt går att förklara de flestas beteende. Och att de faktiskt själva utvecklas och får självinsikt. Så jag kan säga att jag gillade böckerna lite trots magin. Det är på något sätt inte det det egentligen handlar om.
Dessutom finns det ju ett fantastiskt driv i själva berättandet, och det kommer helt oväntade vändningar hela tiden. Det gör att jag går rakt in i slukaråldern igen och bara läser, läser och läser. Jag bara måste få veta vad som ska hända!
Jag tyckte väldigt mycket om hela triologin och jag rekommenderar den till alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar