För ett par veckor sedan läste jag Mörka platser av Gillian Flynn. Det är inte en bok jag skulle köpt själv, men jag tog den i en hög någon lämnat till bättre behövande på jobbet. Jag har hört mycket gott om boken och tänkte att jag i alla fall kunde ge den en chans.
Det är jag glad för! Det är, enligt omslaget, en deckare. Boken handlar huvudsakligen om Libby Day, som som sjuåring ser sin mamma och sina två äldre systrar bli brutalt mördade i hemmet. Vi möter henne igen när hon är drygt trettio år. Hon har levt på insamlade pengar under många år men nu börjar pengarna ta slut och för att tjäna en hacka går hon med på att samarbeta med ett gäng privatspanare som tror att hennes bror, som dömts för morden, är oskyldig.
Jag har ganska länge varit lite deckartrött, eftersom jag under en lång period i livet endast läste deckare. Därför krävs det en del av böcker i den här genren för att jag ska stå ut och inte bara bli arg. Den här boken har en del av de ingredienser som i vanliga fall gör mig irriterad, till exempel att en del är nutid och en del är dåtid och att man får följa flera olika personer för att de olika berättelserna så småningom ska sammanstråla. Men grejen är att jag inte alls blir irriterad av den här boken! Flynn har lyckats få till det på ett sätt som jag uppskattar. Jag tror att det handlar om att det för mig inte är själva morden och lösningen som är grejen, utan personerna. Jag gillar verkligen Libby Day, fastän hon inte alls är någon klassisk hjältinna. Hon är, såklart, skadad av sina upplevelser och sin uppväxt och hon är en mycket speciell person. Jag känner även med både brodern och mamman och det blir så tydligt att det inte alltid blir bra, hur väl man än vill. Om mamman tog rätt beslut? Jag vet inte. Men jag tyckte mycket om boken och kommer att läsa mer av Gillian Flynn!
Det är också intressant med fixeringen vid satanism och hur rädslan för satanismen påverkat utgången av flera mordrättegångar i USA. Framförallt tänker jag på West Memphis Three och dokumentären Paradise Lost, som handlar om det fallet. En av de tre dödsdömda, senare frisläppta, männen från det fallet, Damien Echols, har efter att han släpptes skrivit en bok om sitt liv. Den heter Dödsdömd och har getts ut på svenska av Norstedts. Absolut en bok jag är sugen på att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar