Vad var det som hände?

Jo, jag åkte till London på jobbresa några dagar. Där blev det minsann inte mycket läst! Sen kom jag hem och var galet trött i en vecka. Då blev det inte mycket läst. Sen hade jag liksom kommit ur flytet. Då blir det inte mycket läst. Sen bestämde jag mig för att skärpa mig och började läsa Insurgent i lördags, för jag tänkte att det var en bra idé att läsa något jag med allra största sannolikhet skulle fastna i. Det var det! Läste ut den igår. Nu tänker jag läsa lite fler ungdomsböcker så jag kommer igång igen. Det är ju ändå sportlov!

En smakebit på søndag - Om detta talar man endast med kaniner

Förra söndagen blev det ingen smakbit, men idag blir det flera stycken. Smakbitsidén kommer från Norge (som så mycket annat bra) och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Just nu läser jag för övrigt en norsk bok på norska, men det är inte från den smakbitarna kommer, utan ifrån boken Om detta talar man endast med kaniner som jag plockade fram och läste igenom igen idag. Det är en bok som gick rakt in i hjärtat på mig när jag läste den första gången i höstas. Många av bilderna och texterna skulle jag vilja ha som tavlor. Boken handlar om en ung och väldigt känslig kanin och hur hen hanterar sin tillvaro. Jag känner så väldigt mycket igen mig och även om boken delvis är mörk och tung, så är den också en tröst på något sätt. Åldersgruppen den riktar sig är officiellt 12-15 år, men jag skulle vilja säga att ingen är för gammal för att läsa den. Och att ALLA borde läsa den.

"Ibland tror folk att man överdriver. 

Som när jag var liten och inte ville gå på barnkalas. 

De tror att man larvar sig. 

De fattar inte allvaret, 

att det finns en gräns för vad man orkar med. 

Själv blev jag med tiden rätt bra på att säga nej."

"Mina närstående, alltså mina föräldrar, 

står helt nära varandra i köket 

och ändå är avståndet mellan dem milsvitt."

"Jag minns exakt i vilket ögonblick det stod klart för mig 

att det fanns ett ord för det jag allt oftare kände. 

Jag stod och tittade ner i ett dike. 

När jag tittade upp stod det skrivet över hela alltet: 

Meningslöst. 

Allt är meningslöst."

"- Var inte så känslig, säger mamma. 

Det är lätt att säga. 

Tror hon att det är frivilligt? 

Tror hon att det är något man väljer?"

"Man är alla sina åldrar, säger morfar. 

Därför blir det bättre och bättre ju äldre man blir. 

Vilket skämt. 

Först ska man kämpa hela livet 

och sedan när det äntligen börjar kännas bra, 

då ska man dö. 

Jag vet att man kan tänka på ett annat sätt 

men jag kan inte det just nu."

Fast det är på inget sätt samma sak utan de fantastiska illustrationerna. För det är en bilderbok. För alla åldrar. Som alla borde läsa och tipsa barn och ungdomar om att läsa. Inte för att det kanske känns mindre meningslöst efter att man läst boken, utan mer för att det är en tröst att veta att "andra kaniner före mig hade känt samma sak och gett det ett ord. Det är nästan som ett slags gemenskap."

Läsåret 2014

Ja, det är väl läge att skriva lite om läsåret 2014. Jag gick ju ut stenhårt med en plan på att blogga om min läsning, men den stendog, av olika anledningar, ganska omgående. Jag läste heller inte särskilt mycket i början av året.

Det var framförallt under sommaren det tog sig. Jag läste 17 böcker under sommarledigheten och det var verkligen skönt! Det är ju så jag vill att det ska vara, men har så svårt att uppnå. Jag hoppas att bloggen ska hjälpa mig att prioritera lästiden bättre under 2015.

Jag inledde sommarläsningen med en omläsning av en gammal klassiker - Candide. Jag har läst den två gånger innan och jag visste att jag gillar den, men jag tror att jag tycker att den var ännu roligare nu. 1700-talslitteratur kan verkligen vara väldigt underhållande!

En annan av sommarens tidiga stora läsupplevelser var Jellicoe Road. Många av de böcker som ges ut som ungdoms- eller YA-böcker är väldigt väldigt läsvärda även för oss som på papperet är vuxna. Kanske särskilt för oss som är mycket medvetna om att vi egentligen inte är äldre än kanske 14 ;)

Under året läste jag två av Jonathan Troppers böcker. Och skrattade högt! Fantastisk underhållning! Ser mycket fram emot att läsa resten av hans böcker som ges ut på svenska av ett av mina absoluta favoritförlag, Gilla böcker. ALLT de ger ut är bra!

Under de där tokvarma dagarna i juli läste jag Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. På förmiddagarna läste jag på min balkong, för fram till 12-tiden var det möjligt att vistas där. Sedan tog jag boken med mig och åkte till stranden och fortsatte läsa där. Med avbrott för bad (och häng med släktingar). På kvällen var det ibland möjligt att fortsätta läsningen på balkongen igen. Jag visste ju redan innan att boken skulle vara bra, för alla jag litar på när det gäller böcker hade sagt det, och dessutom har jag gillat det jag läst av Adichie tidigare, och den levde verkligen upp till förväntningarna! ALLA borde läsa den, för ämnet rasism och rasifiering är ju ständigt aktuellt. Förutom rasism handlar den också om hår. Och om kärlek. Och den sista sidan tog verkligen luften ur mig.

I slutet av juli åkte jag på lässemester till Sunne med en vän. Vi packade väskorna fulla med böcker och drog till Hotell Selma Lagerlöf (som tyvärr stängt nu) och hetsläste. Vi hann även med att besöka Rottneros och Mårbacka. Planer finns absolut för fler läsresor, för det är väldigt trevligt! Jag hann förvisso inte läsa jättemycket under de tre dagarna, men avverkade i alla fall Sargassohavet (som var rätt trög), Divergent (som jag älskade) och så påbörjade jag Thérèse Raquin (som inte var riktigt så giftmordisk som jag hade hoppats).

Semesterns sista bok Morgon i Jenin var också en av de största läsupplevelserna. Vi läste den i bokcirkeln och det är jag väldigt glad för, för det var en bok jag inte hade velat vara utan. Ytterligare en bok jag tycker att alla borde läsa för att kanske på något sätt försöka inse att alla människor som drabbas av krig är just människor. Individer. Med ett liv och en familj och tankar och känslor. Inte något vi kan tala om som "volymer". Fantastisk bok!

Under hösten flöt läsningen på rätt bra. Jag heter inte Miriam var ytterligare en viktig bok som alla borde läsa, Dödssynden läste vi i bokcirkeln och den tyckte jag också väldigt mycket om (Atticus är en ny idol!) och Om detta talar man endast med kaniner köptes äntligen på Bokmässan. Vilken fantastisk bok! Det är en illustrerad bok/bilderbok för äldre ungdomar (eller vuxna, uppenbarligen. Och som så mycket annat under 2014 så handlar den om mig ;)). Den börjar så här:

Jag kom till världen 

en vårdag för tretton år sedan. 

Jag ångrade mig nästan genast.

Det är en väldigt viktig bok. Som alla borde läsa. För att förstå antingen sig själva eller andra lite bättre. Bitvis var den som ett slag i magen, men den slutar ändå ganska ljust och hoppfullt.

Läsåret avslutades med Gentlemen och Gangsters. Jag hade tänkt se filmen på bio också, men eftersom den bara visades textad när jag väl var färdig med böckerna så väntar jag och ser den hemma istället. Böckerna var i alla fall precis så bra som jag trodde! 

Förhoppningsvis blir 2015 ett mer jämnt läsår. Och ett år när jag läser mycket mer. Och skriver mer om det jag har läst. När jag har läst det och inte ett halvår senare ;)

Just nu läser jag

Det är dags att återuppväcka norskkunskaperna!

Bokbloggsjerka 16-19 januari

Annika ordnar som vanligt en bokbloggsjerka den här helgen. Syftet med jerkan är att vi bokbloggare ska hitta till varandra och varje vecka är det en ny fråga att fundera över.

Veckans fråga lyder som följer:  När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag vet faktiskt inte exakt hur gammal jag var när jag började läsa, men jag kan inte direkt komma ihåg tiden innan. Var nog sisådär fem år skulle jag tro. Det är inte så konstigt att jag började läsa tidigt, eftersom jag har vuxit upp i ett hem med mängder av böcker. Eller, egentligen kanske det inte är så förfärligt många böcker, men eftersom huset är så hemskt litet så ser det ut som att det är mängder. Båda mina föräldrar läser mycket och min mamma är dessutom lärare, så det var nog svårt att undvika att både jag och min syster läste tidigt och mycket.

Det jag framförallt kommer ihåg att jag läste när jag var liten  var hästböcker. Många och många gånger. Jag har läst om serien om Britta och Silver ett oräkneligt antal gånger och blev mycket nöjd när jag hittade en del av serien för 5:- styck när biblioteket på jobbet sålde ut gamla böcker för ett par år sedan. Gunilla Woldes böcker om Twiggy och Tessan har också lästs tusen gånger. Men jag läste även annat. Varannan vecka kom bokbussen till min skola i skogen och det fanns en regel om att man inte fick låna mer än tre böcker. Jag hade dispens och lånade mängders mängder.

Sedan läste jag mycket hela skoltiden. Vet inte exakt vad, mer än att jag i sena tonåren och när jag var runt 20 och så plöjde deckare i parti och minut. Vilket har lett till att jag inte klarar deckare så väldigt bra längre. De är så hemskt mycket lika varandra. Brittiska deckarserier på tv däremot är en helt annan sak.

När jag var 21 läste jag Litteraturvetenskap A och några år senare, när jag började på lärarutbildningen, var det rätt självklart att läsa till svensklärare. Och läsa ännu mer Litteraturvetenskap. Bland annat skrev jag en uppsats om intertextualiteten i Tage Danielssons Mannen som slutade röka. Mycket intressant!

Varför jag har fortsatt att läsa så mycket går ju knappt att svara på. Det känns inte som att det finns något alternativ. Jag älskar böcker! Både att läsa dem och att äga, hålla i och titta på. Att läsa och besöka andra människors liv är liksom nödvändigt för att förstå världen och mänskligheten. Typ. Jag kan verkligen inte tänka mig livet utan att läsa. Det innebär ju inte att jag inte har svackor. Under perioder de senaste åren har jag till exempel inte riktigt klarat av att läsa, av olika anledningar. Koncentrationsproblem. Men det har blivit mycket bättre och det är jag väldigt glad för!

Shantaram

Alla häst bra - alla man inte bra

I onsdags kväll läste jag ut den! Det tog 14 dagar, vilket med tanke på omfånget (938 sidor) ändå måste räknas som godkänt. Det är en bok som är fysiskt tung men lätt att läsa! Läsningen flöt på väldigt bra och det var lätt att fastna och ibland svårt att lägga ifrån sig. Egentligen hade jag velat sträckläsa mer, men jag tror nog att det är bra att läsa lite lugnare också. Jag kommer ihåg bättre när jag inte hetsläser.

Boken har stått i hyllan länge för jag köpte den när den precis hade kommit ut och det pratades mycket om den. Men den har förblivit oläst fram till nu, när vi bestämde oss för att läsa den i bokcirkeln. Vilket var ett mycket bra beslut! Jag tyckte nämligen hemskt mycket om Shantaram. Men det är lite svårt att formulera varför.

Igår kväll bokcirklade vi boken och för en gångs skull hade faktiskt alla läst. Och alla var helt överens om att det var en mycket bra bok som stannar kvar långt efter läsningen. Det jag själv fastnade mest för var de olika filosofiska utläggningarna om rätt och fel, om skuld och skam, om kärlek och lycka och om meningen med livet i allmänhet. Samlingen av citat från boken är enormt! Jag tror att det mycket är det som är bokens storhet - att det är så mycket som är allmängiltigt och att det går att känna igen sig så mycket fastän bokens huvudperson Lin är en man som lever på flykt i Bombay efter att ha rymt från ett fängelsestraff i Australien. Vi får följa honom runt i Bombay där han umgås med andra utlänningar, lever en lång period i slummen där han också öppnar en läkarmottagning, blir en del av Bombays maffia, deltar i kriget i Afghanistan och drabbas av den stora kärleken. När jag hade läst ett par hundra sidor var jag orolig för att författaren inte skulle få det hela att hålla i över sjuhundra sidor till, men det gör han, även om det säkert hade gått att skära bort lite på sina ställen.

Däremot kan jag fortfarande faktiskt inte alls formulera något vettigt om den här läsupplevelsen än. Men det kanske kan komma senare. Det var väldigt mycket tur att det var en bok vi skulle bokcirkla, för det hjälpte mycket att tvingas sätta ord på den i samtal, men det hjälper mig inte nu när jag ska skriva. Jag kan bara säga att jag väldigt mycket rekommenderar boken!

Läskoma

Jag vill bara upplysa om att jag inte har försvunnit. Annat än in i en bok ;) Och så har ju jobbet börjat igen också, vilket liksom försvårar det hela en liten smula. Men jag läser och läser och har bara lite drygt hundra sidor kvar i Shantaram.

För övrigt använder jag boken för att övertyga mina elever om att jag är Fullständigt Galen. I kombination med att jag är En Läsande Förebild. De tycker att det är helt vansinnigt att läsa en så tjock bok. Jag tycker att det är värre att läsa en usel bok som bara är hundra sidor lång.

Nog sagt om det. Nu måste jag fortsätta läsa!